Idag, fast för ett år sedan, låg jag i sängen med kläderna på, började sakteligen vakna till liv, inse att jag hade bankomatkortet kvar i  bh:n, huvudet värkte och minnesluckorna var enorma. Sakta sakta började jag resa mig ur sängen, i slowmotion , trots att jag var så försiktig kände jag ändå hur hela kroppen värkte. Fick ganska snart förklarat för mig av min dåvarande pojkvän att anledningen till att jag hade ont i kroppen var troligen för att jag hade däckat inne i badrummet och sovit där fram tills tidig morgon.

Jaha.

Det låter ju likt mig. Erhm.

Jag kan dra kvällen lite snabbt:

Förfest hos mig med några goda vänner, alkohol i form av vin, cider, shots och öl, samt kortspel där man var tvungen att svara på vågade frågor. För att jag skulle våga svara så sanningsenligt som möjligt så fullkomligt panikdrack jag. Till kl 22 hade vi bokat en bowlingbana på Stures, gick således ifrån mig vid 21:30. Här började mina minnesluckor. Vill skylla på kompisen som bjöd på Fishermanfriend-shots. Vill gärna skylla allt på någon annan men det kan jag ju inte, haha. Ok vi fortsätter: Strax efter 22 betalar jag bowlingbanan samt köper mer dricka. Sen är det ganska svart… Vet att jag hela tiden hade något att dricka, samt att jag gick runt med två appeltinis i vardera hand.

Sen vaknade jag i min säng.

Mellan appeltinisarna och uppvaknade hade jag blivit ombedd att gå hem av vakterna på Stures, kompisarna hade väntat på mig men ändå lyckades jag smita förbi dem, ta mig hela vägen till Järnvägsgrillen för att sätta mig i närheten och lägga en pizza, rent ut sagt.

En riktigt jävla karatefylla. Mobiltelefonen hade jag inte med mig, så ingen kunde nå mig och ingen visste var jag var. Kompisarna och mitt ex åkte febrilt runt i hela stan och letade, tills de slutligen hittade mig. Blev hemkörd och var nära på att lägga en till pizza i bilen, haha. Kom hem, gick upp i lägenheten, in i badrummet och där tyckte jag tydligen att det var lämpligt att sova. Någon gång under morgonen hade jag lagt mig i sängen…

Well, det är ju ingen kväll jag gärna briljerar med, MEN, men efter denna kvällen ändrade jag hela mitt liv i stort sett. La om mina kostvanor och tog upp träningen igen. Detta har medfört så jävla mycket bra. Inte nog med att jag har rasat i vikt, jag mår bara så fruktansvärt bra på många sätt och vis. Det har hänt mycket under året och jag är glad över att den karatefyllan jag fick för ett år sedan blev som ett litet uppvaknande för mig.

Hur som helst. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, haha. Ville kanske bara tala om att man ska ta tillvara på händelser som kan bli riktiga vändpunkter i ens liv, förändringar är nyttigt men kan också vara skrämmande för många. Dock älskar jag dem!

Det är ju förändringar som får oss att växa och utvecklas, inte sant?