Glad i hågen galopperade jag ut i det fina vädret. Hade dragit på mig en extra tröja och tur var väl det för trots att solen sken så var det vansinnigt kallt.
Planen var att ta en power walk men eftersom det envisas med att vara rysskyla i tid och otid blev det olidligt och när jag kände att ansiktet frös till is och hjärtat började få svårt att pumpa runt blodet som också det höll på att stelna, fanns det ingen annan utväg än att börja springa för att undgå en plågsam och hemsk död.
Fick upp pulsen och blodet började rinna lättare i mina isådror så till slut, efter att ha sprungit i motsols (vilket också innebär att jag hade två stelfrusna skinkor) fick kroppen normal temperatur igen, och ungefär trettio sekunder senare hade ansiktet fått en temperatur på säkert 92 grader och helt plötsligt kändes det övermäktigt med en tjock tröja.
Tankarna på att jag nyligen var nära på att frysa till döds var som bortblåsta och jag kunde faktiskt njuta av den soligaste morgonen hittills (det var även här jag hade solen i ryggen och den tinade snällt mina skinkor)!
