Jag sitter på bussen på de där sätena som är vända emot varandra, ni vet. Givetvis är det fullt med folk och jag vet inte var jag ska kolla. Var jag än kollar är det folk och tittar jag ut genom rutan speglar dig människorna och känslan av klaustrofobi bland dessa trötta främlingar ökat enormt. Får onekligen hoppas träningen går bättre än vad det är jobbigt…
Efter jobbet idag blir det biljard och middag med rebecka och oskar. Och Hunken givetvis, det är ju hans vänner 