Fortsätt läsa »]]> I torsdags var det dags. Hade varit lite smånervös under veckan, tänkt på det mycket, analyserat och undrat, ena stunden varit modig för att helt plötsligt vända och inte alls vilja veta – ville varken veta eller inte veta.

Singen hämtade upp mig kvart över åtta på morgonen, eller ja, hon kom med bilen så jag fick köra till Sahlgrenska, det finns ju få människor som stressar upp sig så i trafiken som min kära mamma. Eventuellt syrran då med kanske?

10 minuter efter utsatt tid kallade de in oss, två stycken doktorer. Eller en överläkare och någon från genetik-avdelningen förmodar jag.

Det tog inte lång tid innan överläkaren sa att testet visade negativt – alltså att Singen inte bär på BRCA1 eller BRCA2, alltså den gen som gör att man får bröstcancer som också är ärftlig – och som jag förstod det, ganska aggressiv.

Man borde ju fira alltså! Bli överlycklig över att hon inte bär på den, eller hur? Men jag kunde onekligen inte känna någon vidare lycka direkt. Eller jo, det var en enorm lättnad tills överläkaren säger att jag löper dubbelt så stor risk som andra ”vanliga” kvinnor att få bröstcancer. Istället för att falla in bland kategorin ”var tionde kvinna” faller jag nu in bland ”var femte kvinna”. det är alldeles för många. So far so good. Nu då? Jag undrade nästan genast när jag skulle få börja gå på tester, röntgen, vad som helst, för att vara på den säkra sidan liksom. Risken har ju ökat markant och jag är totalt jävla livrädd för att gå igenom det mamma, moster och mormor fick göra.

Men nae, när jag är över 30 år kanske man kan sätta igång med testerna…

Jaha. Ah okej. Så det är alltså tidigast om 7 år något kan göras. Ok ok. Aja, men sju år går ju fort, speciellt när man oroar sig, speciellt när man känner sig som en tickande bomb, speciellt när man undrar när det är ens tur?

Det görs alltså ingenting nu i stort sett. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, visst är det som jag skrev tidigare skönt att den ärftliga genen inte finns, men nu då? Nu kommer man ju likförbannat gå och vänta på det.

Och då ska det tilläggas att jag inte är den som brukar gå och oroa mig, jag älskar att leva för dagen, eller för veckan åtminstone, haha, men har väl inte riktigt kunna smälta detta ännu förmodar jag.

Hade det visat sig att genen fanns där hade man kunnat förebygga det på ett helt annat sätt, man hade t.ex kunnat ta bort brösten helt och hållet, gröpa ur allt som den där äckliga cancern kunnat sätta sig på och på så sätt minska risken radikalt. Kanske hade man även fått medicinera? Jag vet inte.

Men nu görs i vart fall ingenting. Han sa att jag kunde ju ringa till dem om 7-8 år och fråga om forskarna kommit någonstans med tekniken i just det här med gen-forskningen och gen-testerna. Jaha, och om det visade sig att forskarna har kommit fram till något, att testerna då visade att vi faktiskt har genen?

Nae, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, tro eller känna. Men givetvis är det – som jag skrivit – på ett sätt skönt att genen inte fanns där. Men istället finns oron.

Om det är någon som vill ha den kanske jag kan sälja den som lägstbjudande på Ebay? Folk köper ju allt menar jag…

Fortsätt läsa »]]>

Nervös!

Kl 9:30 idag ska jag och Singen infinna oss på Sahlgrenska i Göteborg. Innan sommaren, eller ja, det var väl i slutet av vintern vi var där senast och tog lite blodprover på Singen. Dessa provsvaren (förmodar jag) har nu kommit och vi ska få besked om vad de visade. Var ett ganska kort möte som var inbokad, dock med överläkare och massa andra inblandade, så jag har absolut ingenting aning om vad de kommer att säga.

Blodproverna Singen lämnade ska i alla fall visa ifall hon bär på en ärftlig bröstcancergen. Jag är fortfarande väldigt bestämd över att jag vill veta om hon har den eller inte, men jag har ingen aning om hur jag kommer reagera över svaret, vare sig det blir positivt eller negativt.

Visst vore det helt underbart om hon inte bär på den, men är det verkligen slumpen att både mamma, mormor och moster har haft bröstcancer? Visar det sig att hon har genen kan man förebygga risken att få bröstcancer i större utsträckning än om det visar sig att hon inte har den.

Och hur säkra är testen?

Fortsätt läsa »]]> Har legat i soffan sen jag kom hem typ, jättetrött. Fy. Dags för en vilodag, onekligen! Har lagt en ansiktsmask nu, och som om inte det vore nog så luktar den fudge och är VARM. Haha. Känns riktigt skumt. Men skönt. Skumt på ett skönt sätt. Eller skönt på ett skumt sätt?

Imorgon ska jag och Singen infinna oss på Sahlgrenska kl 09:30. Håller ni tummarna? Beskedet vi väntat på under lååång tid har nu äntligen kommit. Jag tror åtminstone att det är ”äntligen”. Som sagt, håll tummarna, ok?

Fortsätt läsa »]]> Efter att ha snurrar runt 2000 varv runt parkeringen fick vi till slut syn på en snubbe som precis skulle bränna iväg, så jag tog Singens vrålåk och gjorde en snabb back-parkering. ^^ Gäller att skynda sig innan någon annan snor parkan ju. Var uppe på cancergenetiska avdelningen 2 min innan utsatt tid. 25 min senare fick vi komma in, haha. Jaja! Vi var i tid i alla fall.

Pratade med samma kvinna som förra året, samt den genetiker som gått igenom vårt case och granskat det. Vet inte riktigt vad det är som tagit så lång tid, meeen tja, det fanns ju såklart en risk att det är ärftligt, bröstcancern alltså, men det kanske också vara slumpen.

BRCA1 (tror jag genen heter) som kan vara ärftlig, går att ta reda på om man bär på. Och Singen lämnade ett blodprov, eller tre, idag, som ska skickas omkring i ungefär ett halvår, hehe, och när alla testerna på det blodprovet är klart så ringer dem oss – för då vet vi om hon bär på den ärftliga genen. Utifrån det sen så kan jag kolla om jag bär på den, men det görs tydligen inte med en gång.

Men så är läget nu i varje fall. Ska dra igång kaffebryggaren, tända lite ljus och äta naturgodis, lyssna på Joshua Radin och bara ta det lugnt en stund, tror jag får hoppa över träning idag med. Cocos har varit själv väldigt mycket eftersom jag varit i GBG två gånger. Får bli hemma-mys!

Puss

Fortsätt läsa »]]> Ni kan väl skänka mig och Singen som sitter på Sahlgrenska just nu?… Vet som sagt inte alls vad det kommer handla om, mötet alltså. Eller jo, vet ju såklart att det har med bröstcancer och gen-testet att göra, men inte vad som sägs. Fast när detta postas så vet jag det, för då sitter jag på mötet redan… ^^ Är galet sugen på naturgodis med, får se om vi kan stanna till på vägen hem och köpa lite! I like nuts!

Katy Perry – E.T

http://www.youtube.com/watch?v=TxQU7fRg8xA

Lady Gaga – Born this way

http://www.youtube.com/watch?v=Z4a8QtvOkBQ

Och Brittan gör det igen!

Fortsätt läsa »]]> För ganska exakt ett årsedan var jag och Singen nere på Sahlgrenska Genetikavdelning och pratade lite med en av de anställda där. Vi ska ju göra ett gen-test för att se om det är den ärftliga typen av bröstcancer som ligger i släkten.

Och nu, om än lite sent, så har vi blivit kallade igen. Ska ner på torsdag eftermiddag på möte igen. Vet inte alls vad som kommer sägas, om någon slags bedömning är gjord, eller vad som kommer hända.

Det är en del blandade känslor kan man väl säga.

Fortsätt läsa »]]> Fick ett brev igår från Södra Älsvborgs sjukhus igår, det var en ”inbjudan” till en cellprovskontroll av livmodern. Känns ju sådär o få sån spännande inbjudan, hade hellre sett att det var en inbjudan till någon påkostad gala. Men man kan inte få allt. Är väl bara att åka dit och slänga upp benen i vädret antar jag.

Känner mig dock lite nervös när jag tänker på det, inte själva provtagningen utan när brevet dimper ner med resultatet…

Fortsätt läsa »]]> Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp en öm knöl i bröstet. Känns inte sådär jättekul !! Men ömmande knölar brukar inte vara farligt men lika bra att ta det säkra före det osäkra känner jag… Trodde den skulle försvinna för några veckorsen, eller den försvann men nu är den back in business igen ju. Blä.

Fortsätt läsa »]]> Hämtade upp Singen imorse och brände ner till Sahlgrenska. Hittade både dit och hem utan problem, dock hamnade vi på avenyn på vägen hem! Skumt det där, men det är där jag brukar hamna när jag varit i GBG, speciellt om jag kör vilse, haha, tur att jag hittar hem därifrån.

I varje fall, träffade en jättetrevlig kvinna som också hette Annika på Kliniska genetik-mottagningen (tror jag den hette?), och fick en himla massa information. Testet kommer att ta lång tid, det är ingenting som görs på ett par veckor. Utan när Annika fått in medgivande från berörda parter (Singen och moster) så kommer allting kollas igenom och nästa möte är ungefär om ett halvår.

Vi pratade om det här ifall det nu visar sig att man bär på den ärftliga genen, och vilka val som finns då. Självklart kommer man få gå mycket på kontroller av alla slag för att se så att ingen bröst- eller äggstockscancer utvecklats, men det finns också ett annat val, och det är att ta bort brösten. Men det känns inte som ett val för mig just nu, jag är faktiskt nöjd med de jag har och följderna av att ta bort dem på detta vis är inte desamma som att stoppa dit silikontuttar för att få större. Här tas ALLT bort. Körtlar, innanmäte och bröstvårta. Det blir liksom bara en hudpåse kvar som man lägger in implantetet i. Visst går det att rekonstruera en bröstvårta och sånt, men det blir ju aldrig desamma. Åh, jobbigt jobbigt. Men jag hoppas för allt i världen över att jag ens slipper tänka över detta igen.

Mitt nästa steg blir att ringa gyn på lasarettet och be dem skriva recept på p-piller, för tydligen kan jag visst få äta det. Senast jag var på ung.mot. fick jag absolut inte det, men risken ökar med så fruktansvärt lite, så det var OK. Måste prata med dem igen bara!

Får hoppas detta blir bra, och att vi slipper allt vad cancer heter!

Puss

Fortsätt läsa »]]> Kommer självklart att fortsätta blogga om gentestet jag och syrran ska genomgå, precis som jag började göra i den gamla bloggen. Och nu på torsdag ska jag och Singen ner till Sahlgrenska på ett möte om detta, dock är det inget som ännu rör mig och syrran utan jag ska bara åka med som stöd. Eller ja, om sanningen ska fram så vågar inte Singen köra själv i GBG, så jag åker med som chaufför OCH stöd, såklart. Ska bli intressant också, se vad de säger.

För er nya läsare som inte vet vad ett gentest är för något, så är det ett test som visar om jag och syrran bär på den ärftliga genen som gör att man lättare för bröstcancer. Både mamma, moster och mormor har nämligen haft bröstcancer, visst kan det vara slumpen men det verkar ganska troligt att det är ärftligt. Så vi ska ta reda på detta, och visar det sig att vi faktiskt har den genen får vi ta bort brösten och sätta dit silikonbröst istället. Någonting jag inte vill göra egentligen, jag är nöjd med mina men hellre fejktuttar än cancer – helt klart. Jag kommer att blogga om alla möten och tester vi går igenom, så ni kommer kunna följa hela resan här.