Jag var relativt pigg imorse när jag vaknade, trots att jag sovit ytligt den sista veckan. Skuttade upp, fixade allt som jag fixar på de ungefärliga 7 minuterna jag har på mig, åt en hel banan istället för en halv och galopperade ned till bussen.
Framme på gymmet kickade superkrafterna från superbananen igång och jag kunde lätt sprungit ett maraton. LÄTT. Utan tvekan. 4,2 mil – shabaaaam! Sprang massa intervaller och sedan jogg/löpning de sista tills knävecken sa ifrån. Yep, ni läste rätt, knävecken. Så 65 intensiva minuter på bandet fick räcka för idag, hade jag haft mer tid och snällare knäveck hade jag stannat kvar och umgåtts med löpbandet och Mix Megapols morrongäng 3 timmar till. Minst.