Har jobbat i fyra hårda timmar nu. Har lyft av 50tusen tidningar tillsammans med en kollega som ska ibladas i veckan. Och under hela körningen stod jag och hoppade och dansade och sjöng mig andfådd. Hade ju med min MP3 fullproppad med bra musik i, so what to do… Hehe.
Var helt övertygad om att energin skulle stanna kvar i min kropp förevigt. Ville ut och springa! Medan jag dansade och sjöng och lyfte av tidningar planerade jag i huvudet hur jag skulle springa. Det blev en välplanerad rutt.
Jag såg det framför mig, jag joggade smidigt ut från jobbet och fortsatte sedan min runda. Jag sprang och sprang med musiken dånandes i hörlurarna och adrenalinet pumpades (som de gör när man springer i mörker och får för sig att någon är efter en) runt i kroppen på mig. Jag såg också framför mig hur jag föll ihop, helt utmattad och utan luft, såg framför mig hur jag blev liggandes i en lövhög och visste varken ut eller in och vips så svartnade det totalt för ögonen och jag var så gott som död.
Det är det mest sannolika som hade hänt om jag begett mig ut kl halv 2 och sprungit. Som tur var nöjde jag mig med en spontan och stillsam jogging tur från jobbet och till lägenheten. Bara det var ju en nära döden upplevelse.