Hämtade upp Singen imorse och brände ner till Sahlgrenska. Hittade både dit och hem utan problem, dock hamnade vi på avenyn på vägen hem! Skumt det där, men det är där jag brukar hamna när jag varit i GBG, speciellt om jag kör vilse, haha, tur att jag hittar hem därifrån.
I varje fall, träffade en jättetrevlig kvinna som också hette Annika på Kliniska genetik-mottagningen (tror jag den hette?), och fick en himla massa information. Testet kommer att ta lång tid, det är ingenting som görs på ett par veckor. Utan när Annika fått in medgivande från berörda parter (Singen och moster) så kommer allting kollas igenom och nästa möte är ungefär om ett halvår.
Vi pratade om det här ifall det nu visar sig att man bär på den ärftliga genen, och vilka val som finns då. Självklart kommer man få gå mycket på kontroller av alla slag för att se så att ingen bröst- eller äggstockscancer utvecklats, men det finns också ett annat val, och det är att ta bort brösten. Men det känns inte som ett val för mig just nu, jag är faktiskt nöjd med de jag har och följderna av att ta bort dem på detta vis är inte desamma som att stoppa dit silikontuttar för att få större. Här tas ALLT bort. Körtlar, innanmäte och bröstvårta. Det blir liksom bara en hudpåse kvar som man lägger in implantetet i. Visst går det att rekonstruera en bröstvårta och sånt, men det blir ju aldrig desamma. Åh, jobbigt jobbigt. Men jag hoppas för allt i världen över att jag ens slipper tänka över detta igen.
Mitt nästa steg blir att ringa gyn på lasarettet och be dem skriva recept på p-piller, för tydligen kan jag visst få äta det. Senast jag var på ung.mot. fick jag absolut inte det, men risken ökar med så fruktansvärt lite, så det var OK. Måste prata med dem igen bara!
Får hoppas detta blir bra, och att vi slipper allt vad cancer heter!
Puss