Imorse när jag reste mig ur sängen kände jag av lite värk i skulderbladen, eller ja, i musklerna under det vänstra skulderbladet. Tänkte att jag sovit konstigt så jag gjorde det jag brukade – stack till träningen.
Väl inne på NW hade det börjat göra så ont att jag inte ville röra över kroppen, smärtan strålade ut i vänstra armen och varje rörelse var en pina. Satte mig ned och smsade i ren förtvivlan till PT-Goran som strax efter klockan 06 svarade, lugnt och sympatiskt, på vad det kunde vara och vad jag skulle göra.
De resterande 40 minuterna satt jag i massagestolen och njöt när den knådade och hamrade på låsningen jag lyckats få i ryggen…
Tog mig till kontoret efter många om och men, men att byta om till vanliga kläder var det inte på tal om. Dröjde en timma innan jag ens kunde få på mig kläderna, än mindre ta ur knuten år håret och fixa lite mascara.
Det var en ren jävla pina. Vid 13:30-snåret stack jag hem till PT-Goran som snällt bad mig lägga mig på golvet medan han med sina 90 kg muskler tryckte sina tummar rätt in i ryggen på mig. Jag sparkade i golvet och svettades av smärtan, haha, men tur att jag har min Hunk som kan idrottsmassage.
Kan lova att jag inte ens önskar min värsta fiende smärtan av en idrottsmassage, haha, MEN det hjälpte och nu kunde jag till och med duscha! Så tack snälla bästa Pt-Hunken för hjälpen! 