När jag nästan var hemma från en liten promenad med en Cocos som helst ligger i den franska balkongen så ser jag att det står två män på övre balkongen som hör till lägenheten i min trapp. Inget mer med det. De har solen i ögonen, och jag går i skuggan. Båda männen ser mig (var inga andra ute förutom en pappa med sitt lilla barn) så jag tar förgivet att det var goodlooking-me de tittade på. De till och med kupade händerna för sina ögon så att ögonen skuggades samtidigt som de glodde åt mitt håll.
Jaha. De slutar väl snart tänker jag. De gjorde de inte. Så de blev sådär pinsamt när jag närmar mig min ingång, jag visste ju att de tittade så jag ville inte titta. Och då blev jag fnittrig. Jag började skratta lite så jag liksom vände mig åt Cocos och sa något, sen gick jag och glodde rakt ner i marken för att de inte skulle se att jag fnittrade.
Det blev bara så dumt.
