En sak slog mig förut. Det som slog mig var all den tid vi lägger på att må dåligt över något på vår kropp. Det är inte många av oss människor som är nöjda med allting på sin kropp, varenda liten del. Det finns de som är helnöjda med sin kropp (eller?), de som finner sig i sin kropp och accepterar den som den är, och de som mår dåligt över den.
Förr hörde jag till den sistnämnda gruppen, men jag har lärt mig att leva med att jag är lång (och så jävla lång är jag inte, men med tanke på att jag alltid var längst i klassen som liten så blir känslan så att jag känner mig otroligt lång. 181 cm hade nog uppskattats av många modellflickor som vill gå på catwalken…), har lärt mig att leva med mina ‘stora fötter’ (som faktiskt är ganska proportionerliga till min längd. Hur hade det sett ut om jag hade strl 35 på skor? Det hade ju räckt med en liten vindpust så hade jag vält, men mina 41 håller mig stadigt på jorden, haha). Har även haft komplex över att jag alltid tyckt jag har haft så håriga armar. Men det har jag ju inte. Håren syns ju för sjutton knappt! Och jämför man sig med en grek är det inte så farligt längre 
Det är många och långa perioder man mått uppriktigt dåligt över såna dumma saker, men varför? Jag kan inte direkt krympa, hugga av mina tår eller raka min armar. Eller jo, visst kan jag väl göra det men hur bra skulle det bli? inge bra.
Därför har jag accepterat alla mina, faktiskt ganska löjliga, komplex. Jag tycker om att vara lång, jag gillar att stå stadigt och jag gillar mina ludna armar Haha!
Livet är fasiken för kort för att slösas på att må dåligt över sin kropp… Tyvärr är det inte lika lätt för alla att bara vända sina tankar och tänka om. Det är skittufft och det tar tid, men det går att tycka om sin kropp. Ingen kan rå för hur man föddes. Man är ju unik, precis som alla andra
Tror inte detta inlägg alls blev vad jag hade tänkt det skulle bli, haha, men who cares? Min blogg, jag skriver vad jag vill!
Saknar min snygge karl förövrigt.
Puss
3 kommentarer
singen
3 maj, 2010 kl. 19:59 (UTC 1) Länk till denna kommentar
Både du och Emil är jättesnygga!! jag vet att jag är partisk som mamma men jag tycker det ändå
Cicci
3 maj, 2010 kl. 20:57 (UTC 1) Länk till denna kommentar
Bra sagt! Tyvärr så svårt att tänka så ibland…
Jossan
4 maj, 2010 kl. 22:24 (UTC 1) Länk till denna kommentar
Me like
Så rätt!